Arjeplogsfjällen

Efter att ha dejtat under sommaren ville vi (läs Jenni) testa hur vi skulle fungera under andra förhållanden dvs utan bil, dubbelsäng, tv, reservlägenhet, kyl och frys fulla med mat och andra "nödvändigheter".

Det resulterade i en fjällvandring på 9 mil under 6 dagar.

Vandringen började strax efter avfarten till Vuoggatjålme på 95:an och gick sedan vidare över Ruonekjåkkå och söderut mot Laisan. Därefter följde vi Laisan västerut och vek sedan av mot Smuolevagge för att avsluta vår vandring där vi började.

Vi bodde i ett HB Unna med innermått 110*230 cm. Vi var en person på hela 167 cm och 60 kilo, en person på 190 cm och 87 kilo samt en vovve och två ryggsäckar med packning för en vecka. Vilket tält! Första natten badade Jenni i en jokk, Staffan vågade bara tvätta sig lite försiktigt. Hann precis få upp tältet innan regnet kom. Hunden somnade gott.

Dag 2 åt vi lunch i en oerhört vacker dal mellan
Ruonekjåkkå och Laisan, nämligen Dadjajåkkå. Efter lunchen bar det av neråt mot Laisan. På väg ner måste man korsa en besvärlig jokk med flera strömmar, Riugojåkkå, eller Den främmande kvinnans bäck. Jenni svor över bäcken och gav den ett eget namn, nämligen bitchbäcken.

Vi torkade skor och lite annat i Laisstugan, en väldigt fin stuga när man kommer ner i Laisdalen.
Staffan ville fiska i Laisan men det blev inte av...

På vår fortsatta väg västerut börjar det snart gå uppåt igen. Jenni klappade igenom totalt och vägrade gå längre om hon inte fick äta. Helst av allt ville hon hälla i sig en medhavd vinare som hon skulle överraska Staffan med... som tur är fick hon mat och vinflaskan skonades. Tonfisk och snabbris rann snabbt ner i hennes ben och blev energi så hon orkade gå vidare mot Smuolevagge.

I vanlig ordning ville Jenni bada lite när dagen närmade sig sitt slut. Vi hittade en fin liten sjö att tälta vid och gick ner för att tvätta oss. Staffan missbedömde djupet lite. Han trodde att det skulle vara lårdjupt, men 190 centimeter Staffan räckte inte för att nå botten. En blå toppluva var det enda som stack upp för en kort sekund, innan han kom upp som en raket ur den iskalla sjön. Rödvinet smakade oerhört bra efter denna dag.

På morgonen efter låg vi länge på liggunderlagen utanför tältet och bara njöt. Sedan följde en lättsam vandring ner mot Smuolevagge som är en otroligt vacker dalgång. Fisket ska visst vara bra också, men tji fick Staffan. Solen var med oss hela dagen och vi åt lunch vid en fin liten jokk.
Även där låg vi länge och gonade oss i solen.

Vandringen fortsatte dagen efter längs Smuolevagge. De första timmarna var det lättvandrat, lite uppåt men på en torr och fin stig. Vi mötte ett par tyskar som tyckte att det var väldigt besvärligt att gå här, men vi trodde dem inte. Det visade sig att de hade rätt. Stigen förvandlades till en hal, stenig och blöt djungelstig. Vi fick röja vår väg fram genom tät växtlighet och att Essi drog och slet åt alla håll gjorde inte saken bättre. Staffan önskade att hon var ett par handskar istället.

Efter att ha gått ner för branten med en otrolig utsikt kom vi fram till Guijaurestugan. På stugväggen hängde två fina öringskallar, dessvärre fanns det även maskburkar på stugtrappan. Staffan surnade ihop lite och tänkte hälla ut burkarna. Vi gick vidare och vadade över två jokkar, men det skulle vi inte ha gjort eftersom det inte fanns några bra tältplatser efter jokkarna. Jenni tvättade håret.

Sista dagen bjöd på härlig vandring med fint väder, vacker natur och en hund som insåg att det var dags att sköta sig om hon skulle få lov att följa med fler gånger. För väl framme vid bilen insåg vi att fler vandringar kommer det att bli!