Påskkycklingar på drift i fjällen...

Efter några missberäkningar (som att färjan mellan Östersund och Oviken inte gick...) hann vi trots allt till Bydalen innan liften stängde klockan 17.00 och det sparade oss cirka 100 höjdmeter. Essi den stackars byrackan fick springa bredvid matte uppför hela backen och orkade med nöd och näppe den sista biten.

Sedan var det dags för husse och matte att börja röra på påkarna i den första branten efter liften. Jenni tog skidorna, stavarna och hunden och börja knata medan Staffan drog pulkan med all packning. Solen sken som om det var det sista den gjorde, och det var något som vi skulle få anledning att märka senare...

Mitt mellan Dromskåran och Falkfångarfjället slog vi sedan läger för den första natten. Jenni byggde snömur med stor entusiasm, sedan smältes det snö till matlagning, ordnades med sovsäckar i tältet med mera innan vi kunde somna.

Nästa dag vaknade vi till strålande solsken från en klarblå himmel. Efter att ätit frukost och kokat vatten att ta med till lunchen var det dags att packa ner allt och ge sig av. Skidorna styrde vi mot vindskyddet på Falkfångarfjället. Där lämnade vi leden och skidrade över passet mellan Falkfångarfjället och Storfjället för att styra mot bron som går över Lekarån. Det var otroligt vackert och utsikten (med Helags i fonden?) var fantastisk. Vädret utgjorde alltså en utmärkt början på en vinterut för Jenni som inte varit och tältat på vintern tidigare. Slänten ner mot Lekarån bjöd på fin och trevlig skidåkning med pulkan tyckte Staffan. Jenni som saknade stålkanter på sina skidor var mindre nöjd eftersom hela sluttningen var blåst ren på all lös snö... hård skare var ingen höjdare för henne.

Vid Lekarån tog vi lunchpaus vid en fin hängdriva alldeles vid bron. Därefter beslutade vi oss för att skidra till början av sjön Hån. En bit upp i björkskogen längs norrsidan slog vi läger. Jenni byggde en snömur igen med lika stor entusiasm. Staffan åkte iväg på en liten skidtur och hittade en bäck som var öppen en liten bit, varifrån vi sedan hämtade vatten ifrån. Det sparade oss både bensin men framför allt tid vid matlagningen.

Aj- det gör ont!!!
Dag tre vaknade vi med svullna och illröda ansikten, vi hade glömt solskydd och var totalt sönderbrända i ansiktena. Staffans läppar tog mycket stryk och Jenni svalkade ansiktet med snö och tyckte det var för varmt. Vi frågade oss hur vi kunde ha glömt solskydd, så klantigt!

Dagen ägnade vi åt att se oss omkring i området, förbättra snömuren samt bygga en till mur på andra sidan tältet. Från de väderprognoser vi tagit del av skulle ett oväder dra in nästa dag på eftermiddagen. Så vi bestämde oss för att ge oss av tidigt nästa morgon. Sedan spelade vi sten, sax, påse till vi somnade.

Full storm!

Halv fem vaknade vi då stormen bestämt sig för att komma tidigare än beräknat. Vi låg kvar i tältet för att se om stormen skulle bedarra. Men efter fyra timmar insåg vi att det bara blev värre. Vi hade två alternativ:

1) stanna kvar i tältet som innebar att vi skulle förbli torra, varma och förmodligen i säkerhet men också att fjällräddningen skulle komma efter oss ( vilket Staffan skulle tycka var det mest pinsamma som någonsin skulle kunna hända.. ).

2) Lägga pannan i djupa veck och skidra hem. Vi visste ju att stormen skulle bli värre senare under dagen.

Efter en hel del övervägande valde vi alternativ 2. Vi visste att de två-tre första kilometrarna skulle bli svårast, därefter skulle vi komma ner i björkskogen vid Lekarån och där skulle det inte bli några större problem att orientera sig och vinden skulle inte heller vara lika stark. Om ni nu undrar varför vi inte har några bilder, så beror det på att ni aldrig varit på fjället när det blåser storm. Det är helt enkelt inte läge att fotografera! De bästa vi kan erbjuda är denna bild när vi kommit ner till björkskogen och vinden avtagit och solen kikar fram.

Efter ytterligare några timmar skidåkning och längre ner i dalen började vädret att bli riktigt bra och vi fick några sköna timmars skidåkning trots att vi var lite trötta och matta.

ps. Pulkan fungerade jättebra, även om Jenni var en slöhög på att dra ;-) . ds

Färdbeskrivning