Vår egen utsida: Ett kungarike för en harr

Vad är det som gör att en vuxen människa i Östersund kliver upp 04.30, åker bil i drygt 70 mil till Kvikkjokk, betalar 2700 kronor till en helikopterfirma för att sedan bli avsatt i ett mygghelvete? Jo, detta...

Foto: Fredrik Svanberg

Hur skojigt är det inte att få på en 51 centimeters (1.1-1.2 kilo enligt Gunnar Westrins harrskala) på ett klass 4 spö? Det är helt galet, särskilt när det är riktigt bra pulver i harrarna också. Varken jag, Lulle eller Freddan var sena att jämföra fisket i denna jokk med fisket på Finnmarksvidda- även om harrarna där normalt var halvkilot fetare.

Lulle och Alexander har jagat öring på natten

För en gångs skull infriades faktiskt det mummel av förväntningar som uttalades under bilfärden mot vattnet. Det brukar ju i vanlig ordning trissas upp en hel del förväntningar under våra fiskefärder, men oftast bara för att falla ihop som ett korthus i orkan.

Den här gången hade jag sällskap av Freddan, Alexander och Lulle.

Vi hade ett fantastiskt bra harrfiske, den största 51 centimeter och snittvikten låg alldeles säkert kring 8-9 hekto. Vi åt gott som synes.

Alexander fick dessutom en fin öring som vi halstrade. Dessutom prövade han även på att flugfiska och det gick riktigt bra, fina kast och han hade på några fina harrar också. När väl mothugget sitter kommer han få mycket fisk. Sista dagen drog Alexander upp denhär gäddan.

Harrarna patrullerade stränderna ända in på det riktigt grunda som synes...

Det finns tyvärr ( *host*) inga bilder på Lulle och några fiskar, men Freddan lyckades iallafall...

Han må se lite butter ut, men tro mig han är glad. Harrarna blev mindre ju längre ner i jokken vi gick från sjön. Vi fiskade till sist bara på en 200 meter lång sträcka och det räckte gott och väl till för oss fyra. Jokken är vacker och kan fiskas utan vadare, men vill man gå torrskodd över så är sådana iallafall att rekommendera. Fast vad spelar det för roll att jag skriver det, när jag inte skriver var det är. Säg det, kanske för att jäklas lite bara? Vi tog upp tre-fyra fiskar per dag och åt dom med salt och gott samvete. Med tanke på sjöns storlek så var vi nog inte ens in och knaprade på räntan av kapitalet. Not by far. Men det räcker med några kaggfiskare som fiskar med mask och jokken tar storstryk.

Då var det dags för de numera sedvanliga bonusbilderna. Allra först är det 51 centimeter knallpulverharr återfår friheten.