Florsocker och fjällgodis

Vägen mot Stekenjokk byggdes en gång i tiden för att nå gruvbrytningen i Stekenjokk, på gränsen mot Norge och nästan precis på länsgränsen mellan Västerbotten och Jämtland. Gruvan las ner men vägen utgör fortfarande en möjlighet att komma långt in i fjällvärlden för diverse turer. Inte vintertid dock, för då är vägen stängd. Staffan utnyttjade iallafall vägen för en tredagars fisketripp strax norr om den gamla nedlagda gruvan... Å det finns väl ingen anledning att dröja med att visa hur framgångsrik och fantastisk Staffan är som flugfiskare...

Fjällens eget godis nr1.

Redan första kvällen blev det en öring på dryga kilot. En fröjd att drilla med ett #4 spö. Men förutom den fisken och en mindre öring på cirka 5 hekto så blev det inga fler... Det var väldigt gott om blåbär på fjällsluttningarna. Goda att mumsa på när man vandrar upp och ner efter ett vatten eller när man går upp till en sjö på 1000-metersnivån för att undersöka om den håller röding.

Fjällens eget godis nr 2.

Kanske fanns det röding, kanske inte. Namnlös sjö vid Saxfjällets fot.

Torsdag kväll bjöd på snö och natten blev kall. Blöta fiskepryttlar hade frusit ihop till isklumpar på fredag morgon. Sedan sol och blåsigt under fredagen innan det på kvällen återigen började snöa...

På lördag morgon när det var dags att gå till bilen låg det kvar is på vattenpölar och snön låg som florsocker på toppar och tilloch med på stigen...

Andasvadare + meshdojjor = sant. Det fungerade alldeles utmärkt och var mycket skönt för Staffans fötter. De där tunga, styva och stela vadarkängorna kommer kastas.


Bonusbilder:




Panorama, klicka på bilden och sedan scrolla ------->