På islandshäst i ostriket

En solig novembermorgon med minus sju grader satte vi oss i bilen för att köra till Västeråsen och rida isländshäst. Det var Jennis julklapp till Staffan som till sist skulle utnyttjas. Drygt fyra mil senare var vi framme på Västeråsens islandshästar där vi mötes av Lydia och hennes hund Leo. Vi gick till stallet och möttes där av de andra som också skulle rida. Vi fick varsin häst tilldelad och gick ut i hagen och hämtade dem. Staffan fick, lite förvånande en ganska liten tjej vid namn Litla-Sól från Fagerland. Men Litla-Sól visade sig vara riktigt stark och sprang på bra trots att hon hade hela 90 kilo Staffan uppe på sig. Jenni fick också en tjej, Snerpa frá Gamla-Hrauni. Fagerland och Gamla Hrauni står för de gårdar på Island som de kommer ifrån. Efter att gjort iordning hästarna fick vi en snabb genomgång på gårdsplanen om hur man rider. Till skillnad från det stället som Jenni var och red på för ett år sedan var alla tips som att sitta som man kör HD och så vidare helt föråldrade.

Staffan som macho cowboy på sin ståtliga pålle

Ridturen skulle ta oss till Ovikens ost. Till en början var det lite ovant men snabbt hittade vi balansen och snart töltade vi fram längs skogsvägarna. Förutom Staffan som mest skumpade fram i trav. Framme vid Ovikens ost lämnade vi hästarna i en fålla i fårstallet och gick själva till fikarummet där en massa olika goda ostar dukats fram. Det var färskost, lagrade ostar och mögelostar som vi avnjöt tillsammans med tunnbröd och lite korvar. Medan vi lät oss väl smaka berättade dottern på gården om gårdens historia och vilka ostar som serverades. På gården finns det hela 250 får. Men delar av året får de ta in både get- och komjölk för att kunna göra ost, eftersom fårens "mjölkningssäsong" inte sträcker sig över hela året.

Producenterna i sitt stall

Alla får hade varsitt halsband med en "vacker" blå medaljong. Medaljongen var en slags avläsningsapparat för utfodring. När fåret blev lite sugen på mat gick den in i ett litet bås, om den nyss hade varit där och ätit hände det ingenting men om den inte hade ätit stängdes en grind bakom den och foder rann ut i en skål och fåret fick sin måltid.

När vi låtit oss väl smaka var det dags att rida tillbaka. Medan vi suttit inne i värmen och mumsat hade det börja snöa mer rejält och framför allt blåsa. Så det kändes lite halvruggigt att ge sig ut igen, men pållarna var pigga och snart fick vi upp värmen igen. Hemåt gick det rätt snabbt och vi töltade (travade) ganska mycket. Förutom Staffan som skumpade fram på egen hand längst bak... lite tölt blev det men det var nog mest Litla-Sól som ordnade det på egen hand. Det var en mycket mysig ritt hursomhelst, med snön som yrde genom den vinterklädda skogen där bara hästarnas klapprande hovar bröt tystnaden.

Jenni och Snerpa

Slutligen var vi tillbaka till Västeråsen och hoppade av våra hästar. I bästa Zeb Machahan-stil stapplade vi in stallet där Litla-Sól och Snerpa fick välförtjänt foder. Summa summarum: en perfekt julkapp!