Staffan som macho cowboy på sin ståtliga pålle
Ridturen skulle ta oss till Ovikens ost. Till en början var det lite ovant men snabbt hittade vi balansen och snart töltade vi fram längs skogsvägarna. Förutom Staffan som mest skumpade fram i trav. Framme vid Ovikens ost lämnade vi hästarna i en fålla i fårstallet och gick själva till fikarummet där en massa olika goda ostar dukats fram. Det var färskost, lagrade ostar och mögelostar som vi avnjöt tillsammans med tunnbröd och lite korvar. Medan vi lät oss väl smaka berättade dottern på gården om gårdens historia och vilka ostar som serverades. På gården finns det hela 250 får. Men delar av året får de ta in både get- och komjölk för att kunna göra ost, eftersom fårens "mjölkningssäsong" inte sträcker sig över hela året.
Alla får hade varsitt halsband med en "vacker" blå medaljong. Medaljongen var en slags avläsningsapparat för utfodring. När fåret blev lite sugen på mat gick den in i ett litet bås, om den nyss hade varit där och ätit hände det ingenting men om den inte hade ätit stängdes en grind bakom den och foder rann ut i en skål och fåret fick sin måltid.
När vi låtit oss väl smaka var det dags att rida tillbaka. Medan vi suttit inne i värmen och mumsat hade det börja snöa mer rejält och framför allt blåsa. Så det kändes lite halvruggigt att ge sig ut igen, men pållarna var pigga och snart fick vi upp värmen igen. Hemåt gick det rätt snabbt och vi töltade (travade) ganska mycket. Förutom Staffan som skumpade fram på egen hand längst bak... lite tölt blev det men det var nog mest Litla-Sól som ordnade det på egen hand. Det var en mycket mysig ritt hursomhelst, med snön som yrde genom den vinterklädda skogen där bara hästarnas klapprande hovar bröt tystnaden.
Jenni och Snerpa
Slutligen var vi tillbaka till Västeråsen och hoppade av våra hästar. I bästa Zeb Machahan-stil stapplade vi in stallet där Litla-Sól och Snerpa fick välförtjänt foder. Summa summarum: en perfekt julkapp!
8 kommentarer:
Oj, vilken fin julklapp!
Far min har haft islandshäst, så jag är faktiskt lite bekant med denna typ av ridning. Blev det nåt tölt?
För Jenni gick det bra... för mig? Njaeee ;)
Men vad härligt! Nu blev jag avundsjuk. Jag som är rädd för hästar o allt.
Men du har ju en vovvevalp! Hur avundsjuk tror du vi är på dig :-)
Ser ut som att ni haft trevligt på hästturen!
Dock är det oöjligt att ta miste på Staffan och "The priest" i Pale Rider. Du får jobba bort leendet och hjälmen och i klädda dig prästskruden och Stetson hatten.
Lev och Må!
/Lassinantti
Hahaha =)
Iofs det är ju sant. jag har min egen söta lilla pluttenuttvalp:D
Gud va härligt! Och peppande..
Vi siktar på nånting liknande senare i vinter.. Fast då i Ammarnäs..
Skicka en kommentar