Äntligen fick vi oss en liten tur

Det blev en liten helgtur till Dörrsjöarna. Ni som läst denna blogg ett tag känner kanske igen namnet. Det är samma sjöar som vi var vid den stormiga påskturen för 1,5 år sedan, fast då skidrade vi in från andra hållet.

Denna gång valde vi att börja i Arådalen och vandrade över Hundshögen. När man svänger av från Fäbovägen mot Arådalen blir vägen mycket dålig. Stora gropar i vägen och skakigt värre. Fördelen är att man enbart behöver gå några hundra meter från parkeringen och man är uppe på kalfjället.

Easy som var på sin premiärtur var allmänt glad och knatade på. Hon är ju anledningen till att vi inte gjort några långturer i sommar och också anledningen till att vi valde att gå just den korta och relativt enkla vandringen från Arådalen till Dörrsjöarna.

Vackra höstfärger på väg upp för Hundshögen. Arådalen i bakgrunden.

Men för Jenni märktes det rejält att vandrarskorna legat på hyllan. Flåset var inte detsamma och med strålande sol började svetten att rinna ganska snart. Något som det inte rann lika mycket av var vatten. Varenda liten fåra var helt uttorkad och givetvis hade vi inte räknat med det. Så med munnar torra som Saharaöknen kom vi över krönet av Hundshögen och halvvägs ner rann det ut kallt och gott vatten ut från berget.

Äntligen vatten!

På väg ner mot Dörrsjöarna

Jenni ovanför Dörrsjöarna

Vyn neråt är mycket vacker med sjöarna och landtungorna. Höstfärgerna gör det än vackrare. Denna tid på året är underbar att vara ute. Luften är klar, färgerna vackra och inga mygg. Vi hittade oss en liten mysig plats och slog läger. Easy sommande som ett litet lamm och efter en stund gjorde husse och matte henne sällskap i det mjuka riset. Därpå sov vi alla en halvtimme i solens sken och med bäckens porlande i bakgrunden.

Vår tältplats

Trött vovve

På kvällen myste vi på, stekte prinskorv och åt snabbmackisar till. Staffan gick och spanade efter fisk och Jenni myste med Easy. Innan mörkret föll gick vi en promenad. Easy var fjällglad och sprang som en dåre! Tur att hon fortfarande är bra på inkallning. Hon kommer som ett spjut. Det var rätt kyligt ute så redan 21.30 la vi oss. Döm av vår förvåning när vi vaknar och ser att klockan är 08.15. Vi som trodde att Easy ville ut redan vid 5-6-tiden. Men ack nej, hon var visserligen vaken men tyckte nog att det var så mysigt mellan våra sovsäckar så det var värt att ligga tyst och stilla. Efter en lugn frukost, packade vi ner tältet och började gå tillbaka.

Fillingmannen smyger på den intet ont anande hunden

Vi valde att gå upp längst en gräsbeklädd och relativt brant sluttning men det var betydligt enklare än att kryssa sig fram mellan blocksten. På tillbakavägen kunde vi beskåda renvallningen till slakteriet som pågick nere i dalen. Deras hundar måste ha ett grymt flås.
Vi tog oss en paus på vägen ner beskådade utsikten, åt Polly och blåbär. Easy visade att hon började fatta detta med turer och la sig och sov på en gång.

Easy har börjat fatta galoppen. Sov när tillfälle ges.

Kontenta: En mysig septembertur och Easy lär få följa med på många turer framöver. Fast vi får nog lov att öva mer på fot och gå bakom.

Kvällspromenad. På andra sidan av sjön var vi påsken 2007


Krokig fjällbjörk i höstskrud


Vackra Easy