Muddus

Vid månadsskiftet september/oktober tog vi en liten helgtur till Muddus. Planen var att gå en mystur med korta sträckor och god mat. Jenni var lite orolig att det skulle bli kallt.

Det går att välja mellan lätt eller svår stig när man går till Muddusfallet, vi valde den svåra. Det som skiljer dem åt är att den svåra har mer höjdskillnader och därmed lite tyngre att gå. Fördelen är att stigen går nära Muddusjokk som rinner djupt nere i dalen. På sina ställen är det nästan 100 meter lodrätta bergväggar ner till jokken. Med många pauser och maklig takt tog det drygt tre timmar att gå till fallet.

Muddusfallet är 42 meter högt och nedanför ligger en helt rund sjö, Kolksjön. Vid fallet finns det en stuga, soprum, vedbod, brunn och utedass. Något att tänka på när man går i Muddus är att ta vatten där man kommer åt, till exempel vid brunnarna. Bäckarna är oftast små och det är mestadels myrvatten så passa på vid brunnarna.

Denna gång hade vi ett HB Stalon för tre personer som var så rymligt att vi kunde haft dans där. På nätterna var det kallt och en natt snöade det också. Vi valde att gå den korta slingan som är 2,4 mil. Under första och andra dagen möte vi med jämna mellanrum en stor renhjord. De var inte speciellt sugna att flytta på sig och emellanåt gick vi ungefär 10 meter ifrån dem. Eftersom de var brunstiga så brölades det en hel del och tjurarna stångades och bråkade. Staffan försökte visa vem som bestämde, men det gick de inte på.
.

Skogen i Muddus är mycket fin och det är en väldigt variende natur, från tallhed till djup urskog. Från Muddusfallet till Måskokårsa går stigen längst en ås och det är mycket lättgånget. Det finns mysiga fikaplatser lite här och där.

Natten efter tältade vi vid Tuoljebäcken och lyxade till det med fläskfile, klyftpotatis, stekta färska champinjoner, paprika och purjolök samt en flaska rött. (Black Granite 2004, Shiraz, Jennis favoritdruva). Jenni var rädd att lukten av fläskfile skulle locka till sig björnar, men Staffan lovade att försvara henne...
Mellan Tuoljebäcken och Måskokårsa finns en liten sjö med grillplats, utedass och ved. Efter cirka 30 minuters maklig promenad när man så Måskokårsa. Det är en ravin som är 50-70 meter djup och 2,5 kilometer lång. Under istiden har den fördjupas av isälvar men idag rinner det inget vatten i den. Den är otroligt pampig och vacker och bjuder även på ett otroligt eko. Längs hela ravinen finns det fina platser att rasta på, man kan i princip sitta och fika och dingla med benen över kanten. Sista biten ner till Lule älv är det stenigt och relativt krävande att vandra. Vill man inte gå hela vägen till parkeringen rekommenderar vi att man tältar vid lapplägret då det inte finns några bra tältplatser efter det. Kartor: Gröna kartan Porjus 27J SO om ni ska gå den korta turen, ta även Porjus 27J NO om ni ska gå den längre...